Marias dikt

Min vän Maria och jag är olika på många sätt, men det finns en grej som förenar oss mer än något annat. Hon är också ordkär. Skriver, skriver och skriver. Överallt och när som helst. Precis som jag. Och trots att våra uppväxter och upplevelser skiljer sig åt rejält så kan jag känna igen mig så mycket i den tjejen.

Jag har fått äran att formge omslaget till hennes diktsamling. Det kommer bli så bra. Jag har läst boken och här kommer ett litet smakprov, en dikt som hon skrev när hon var 15 år och precis blivit dumpad av killen. En av mina favoriter.

Kanske mest för att..

kanske mest för att jag vill skrika
rakt ut att du
DU DU DU
är en jävla skitstövel
som gör såhär mot mig

och kanske för att jag vill krossa
dina revben mot betongväggen
som du byggt upp mellan oss

eller kanske för att jag vill köra in dina
vackra jävla fingrar i en elektrisk pennvässare

fast kanske för att jag
vill skära sönder ditt underbara, perfekta
ansikte till ett omöjligt pussel

så att du aldrig mer
kan få någon att falla

eller kanske för att jag vill tvinga i dig alla jävla ord som du
skrev och som gjorde mig så otroligt trygg
så att ingen någonsin kan få lika ont som jag har

men kanske ännu mer för att jag vill
skära upp mina äckliga jävla handleder
för att jag återigen lät mig själv falla

och bli kär
till och med förälskad
och jag litade på dig
hör du det?
jag litade på dig

fast vi veta ju båda två att det allra mest
är för att jag skulle jag göra allt
för att få dig tillbaka